Allt blir vad man gör det till

"Det är tråkigt att det oftast blir bråk när det är fest. Du skriver det som att du nästan har tappat bort dig själv, och folk förändras men jag hoppas att du inte tycker att det blir en dålig sak! Annars kanske det är dags att försöka hitta tillbaka till sig själv och våga säga nej till att inte följa med ut någon gång. Lycka till!"

Det här fick jag för inte så längesedan utav Emma, ord som berörde mig på ett sätt och som jag valt att skriva mer om, eller rättare sagt besvara här hos mig.

- Hennes blogg hittar ni här -

Det är skrämmande hur mycke alkoholen påverkar och vad den kan göra med människan. Få någon till att handla och göra sådan någon inte skulle kunna göra i nyktert tillstånd, glömma eller som jag skulle kunna kalla det - att tappa förståndet.

Man kan tyckas att jag tappat bort mig själv, att jag vet vad jag vill men inte alltid följer min egen röst. Känns som att jag gick vilse efter att 'sambon' lämnade mig och jag tvingades lämna det jag hade, vänner, svärföräldrarna, praktiken, projektet, honom och ALLT som gjorde mig lycklig och höll mig uppe - för att flytta tillbaka till staden där jag vuxit upp. En himla stad med många mörka minnen.

Hur ska jag få dagarna att fungera utan honom som gjorde mig så glad och kommer jag någonsin finna den lyckan igen? Vad kan jag göra för att fördriva den där döda tiden och sluta grubbla över allt? - det som har hänt, har hänt och det kan jag tyvärr inte göra något åt. Måste förstå att det var hans val (hans förlust) och något jag måste lära mig acceptera.

Just nu känns det som var, honom jag älskade, bara som en enda dröm jag vill tillbaka till men inte kan. Inte kan för att han inte vill och inte kan för att han inte tror.

Jag kan inte ha några bortförklaringar när jag själv är den som väljer hur jag ska bemöta mina motgångar, hur jag ska tackla de och hur jag ska göra med de i framtiden - precis som er andra som måste göra detsamma - jag befinner mig just nu i en sämre period.

Jag vet att ingen, än så länge påpekat det jag skrivit men skulle vilja klargöra att allt jag säger inte behöver vara rätt, att jag inte alltid har rätt - men att jag skriver det utifrån hur jag ser det. Sedan är jag glad för andras åsikter och kommentarer som uppskattas lika mycke! :)

Bråk och strul

Det har blivit VÄLDIGT mycke festande för mig den senaste tiden, något jag egentligen är mindre stolt över. Vart for den försiktiga tjejen som inte gjorde något, som inte var ut mer än max 5 gånger per år och vart for tjejen som visste att hon inte ville sjunka så lågt? Jag hoppas bara att mitt festande är något tillfälligt.

Vad är det jag söker och blir jag lyckligare av att festa och supa som jag gör? Svaret är ett tydligt nej - jag kan inte dränka sorgen och det jag känner i alkohol när alkoholen gör mig mer känslig.... eller gör den det?

Jag står här som ett frågetecken, vet inte vad jag känner och blir förvirrad när jag inte känner att det som hänt inte känns. Kan det vara så att jag är känslokall, eller är det som fältaren en gång sa (hon som lärde sig läsa mig utan och innan) "Du stänger av dina känslor när det blir för mycke för dig". Känner du igen dig kanske du vill skriva en rad.

För en vecka sedan då jag var ut hände något. På väg in till Frasses som var full i folk tog en kille tag i mig och knuffade mig in i väggen. Vet inte vad det tog åt honom men längre fram hör jag en annan kille fråga vad han sysslar med och efter det blev det bråk. När jag väl tagit mig in hittade jag killen som försökte stoppa det där, halvsittandes på golvet och borta och efter ytterligare få minuter trillade både poliser och ambulansmän in.

Jag vet att det inte var mitt fel, men är det verkligen värt att utsätta sig för mer strul än vad ma orkar? Var nog helt enkelt på rätt ställe vid fel tidpunkt om jag får gissa.

Blunda inte för verkligheten

Hej på er alla!

Nu har jag samlat mig mod till att skaffa en blogg - en blogg där jag kommer skriva om hur jag lever idag, hur mitt liv ser ut och hur mina tankar går och fungerar efter att ha vuxit upp i en familj som missbrukat tunga droger och alkohol. Om hur ont det gör när glåpord kastas hit och dit, när löften sviker och när förtroendet får sig en törn och allt rasar samman.

Om hur det är att inte ha någon tro till sig själv eller något annat och hur jag sakta men säkert byggt upp det vilket jag fortfarande bygger på. Om hur det är att vara så djupt inne i sig själv - sluten och så omedveten men samtidigt medveten att man varken vet vart man befinner sig, vart man vill vara eller hur man ska te sig i olika situationer.

När nära och kära går bort, vänder en ryggen och väljer att gå vidare på sitt eget sätt eller försvinner i olyckor. Hur det känns att knappt våga visa sig i rädsla för att få sig en smäll och hur det var att varje dag gå till skolan och veta att man står utanför och inte har någon vettig eller stadig människa att vända sig till - de som väljer att blunda för verkligheten.

Om mina fram -och motgånger, om flytten mellan familjer som även kommer lyfta fram mina bra och sämre sidor - men glöm INTE bort att jag idag INTE är den person jag var då! - och det bästa utav allt - att jag är på god väg att ta mig igenom resten och ALLT tackvare det stöd jag fick som jag från början trodde ville mig illa.

Våga ta emot den hjälp som finns och den hjälp du kan få. Det kanske känns helt meningslöst (vet jag som själv tänkt så) men efter sin tid och efter man förstått kan man inte annat än tacka - och jag vill skänka ett stort tack till Fältarna på E4:an, Beteendevetaren och Socialen i Skellefteå samt Psykologen i Umeå som gjorde det hon kunde den tid jag var där.

Här vill jag öppet tala om mitt liv idag, mina tankar, minnen och känslor - min mening att få skriva av mig när jag känner för det och mitt syfte att dela med mig utav något som rör många andra i min/er omgivning.

Livet - uppvuxen på en brottsplats.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja - så istället för att bestämma mig för någonting låter jag mina händer flöda fritt över tangentbordet som för er kommer tala om mitt liv - om hur mitt liv ser ut idag samt tankar och minnen sedan förut.Följ'>http://www.bloglovin.com/blogg/492457/kampen-fr-verlevnad?claim=3y4kbpqzd29">Följ min blogg med bloglovin