Det här fick jag för inte så längesedan utav Emma, ord som berörde mig på ett sätt och som jag valt att skriva mer om, eller rättare sagt besvara här hos mig.
- Hennes blogg hittar ni här -
Det är skrämmande hur mycke alkoholen påverkar och vad den kan göra med människan. Få någon till att handla och göra sådan någon inte skulle kunna göra i nyktert tillstånd, glömma eller som jag skulle kunna kalla det - att tappa förståndet.
Man kan tyckas att jag tappat bort mig själv, att jag vet vad jag vill men inte alltid följer min egen röst. Känns som att jag gick vilse efter att 'sambon' lämnade mig och jag tvingades lämna det jag hade, vänner, svärföräldrarna, praktiken, projektet, honom och ALLT som gjorde mig lycklig och höll mig uppe - för att flytta tillbaka till staden där jag vuxit upp. En himla stad med många mörka minnen.
Hur ska jag få dagarna att fungera utan honom som gjorde mig så glad och kommer jag någonsin finna den lyckan igen? Vad kan jag göra för att fördriva den där döda tiden och sluta grubbla över allt? - det som har hänt, har hänt och det kan jag tyvärr inte göra något åt. Måste förstå att det var hans val (hans förlust) och något jag måste lära mig acceptera.
Just nu känns det som var, honom jag älskade, bara som en enda dröm jag vill tillbaka till men inte kan. Inte kan för att han inte vill och inte kan för att han inte tror.
Jag kan inte ha några bortförklaringar när jag själv är den som väljer hur jag ska bemöta mina motgångar, hur jag ska tackla de och hur jag ska göra med de i framtiden - precis som er andra som måste göra detsamma - jag befinner mig just nu i en sämre period.
Jag vet att ingen, än så länge påpekat det jag skrivit men skulle vilja klargöra att allt jag säger inte behöver vara rätt, att jag inte alltid har rätt - men att jag skriver det utifrån hur jag ser det. Sedan är jag glad för andras åsikter och kommentarer som uppskattas lika mycke! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar