Bråk och strul

Det har blivit VÄLDIGT mycke festande för mig den senaste tiden, något jag egentligen är mindre stolt över. Vart for den försiktiga tjejen som inte gjorde något, som inte var ut mer än max 5 gånger per år och vart for tjejen som visste att hon inte ville sjunka så lågt? Jag hoppas bara att mitt festande är något tillfälligt.

Vad är det jag söker och blir jag lyckligare av att festa och supa som jag gör? Svaret är ett tydligt nej - jag kan inte dränka sorgen och det jag känner i alkohol när alkoholen gör mig mer känslig.... eller gör den det?

Jag står här som ett frågetecken, vet inte vad jag känner och blir förvirrad när jag inte känner att det som hänt inte känns. Kan det vara så att jag är känslokall, eller är det som fältaren en gång sa (hon som lärde sig läsa mig utan och innan) "Du stänger av dina känslor när det blir för mycke för dig". Känner du igen dig kanske du vill skriva en rad.

För en vecka sedan då jag var ut hände något. På väg in till Frasses som var full i folk tog en kille tag i mig och knuffade mig in i väggen. Vet inte vad det tog åt honom men längre fram hör jag en annan kille fråga vad han sysslar med och efter det blev det bråk. När jag väl tagit mig in hittade jag killen som försökte stoppa det där, halvsittandes på golvet och borta och efter ytterligare få minuter trillade både poliser och ambulansmän in.

Jag vet att det inte var mitt fel, men är det verkligen värt att utsätta sig för mer strul än vad ma orkar? Var nog helt enkelt på rätt ställe vid fel tidpunkt om jag får gissa.